"Godis åt folket"

Nu är det påsk och helgen betyder godisfrossa för flertalet. Butikerna bunkrar upp med ton av godis som konsumentarna förväntas ösa ner i sina supersizade lösviktspåsar för att fylla ägg, ges ut till alla små söta påskkärringar- och gubbar, ha i skålar hemma på bordet och även ges bort som "gå-bort" gåva. Det här sker i princip helt okritiskt och anses även vara ett måste på påsken. Till påsken måste man ju få unna sig och det är synd om barnen om man skulle ta bort godiset! Så skulle nog de flesta ge som svar om detta godisfrosseri ifrågasätts. Frågan är då om det verkligen är barnen vi tänker på när vi resonerar så? Vi lurar oss även själv med att säga "att till...(påsken, julen, helgen etc.)...måste man ju få unna sig", i boken Godis åt folket skriver de; "Dessutom kändes det som om högtiderna, när svenskarna frossar i godis, började bli rätt många nu; halloween, påsk, jul, midsommar, hela semestern, fredagsmys och lördagsgodis" (sid. 6). Med handen på hjärtat, visst "unnar vi väl oss" mest hela tiden, om inte så väldigt ofta iallafall?

Jag rekommenderar verkligen dig att själv läsa boken Godis åt folket - En bok om hur svenskarna blev sockerslavar i karamellkungens land (Thomas Hedlund, André Persson) i sin helhet då den ger så mycket fakta kring hur godiset kom till oss och blev som det mest naturliga i världen, vad det innehåller, hur det så smart marknadsförs samt vad det egentligen innnehåller. Jag har här valt att citera ett par längre utdrag ur den för att lyfta godiset vad godiset egentligen innehåller, hur man "lurar" oss konsumenter med att tro att viss godis är nyttigare samt hur det påverkar oss. Varför har jag valt att göra det, kanske någon frågar sig? Min förhoppning är att människor börjar fundera kring sina och sin familjs vanor och börjar göra mer medvetna val och att med kunskap bli en smart konsument som börjar ställa krav. Målsättningen och målet är att få ner socker- och godiskonsumtionen och att få att fundera kring varför man väljer att stoppa i sig sånt som bevisligen skadar oss i långa loppet. Drömsenariet vore om man började märka godisförpackningarna med varningstexter i likhet som på tobakspaketen och gjorde de mindre attraktiva till utseendet.

Jenny Jewert skriver i sin kolumn på de DN idag den 29/3-2013 om Priset för vår söta synd;
"Sedan trettiotalet har konsumtionen av socker ökat med tio kilo per person och år. Det är konstant sockerfest. Som diabetikermorsa blir man extremt medveten om alla extra festligheter i barnens tillvaro. I skrivande stund ringer de från skolan: ”Det blev smet över från våffeldagen, så det blir våfflor till mellis igen”. Andra dagar: fettisdagen, kanelbullens dag, alla hjärtans dag med geléhjärtan. En i personalen ska sluta: glass. Trivseldag: äppelkaka med vaniljsås. Roliga timmen: fikabröd. Baka på fritids. Oboy till mellanmål.
Lägg till detta de flesta familjers fredagsmys, lördagsgodis, släktträffar, barnkalas och en kost med mycket kolhydratrika flingor, pasta och vitt bröd. Bukspottkörteln – det organ som producerar blodsockersänkande insulin – får aldrig vila. Åldersdiabetes kryper ner i åldrarna och vart femte barn är överviktigt. Förvånad, någon?" (http://www.dn.se/ledare/signerat/priset-for-var-sota-synd).

Citat ur boken Godis åt folket!
Det här får du i dig när du äter godis (s. 82 ff)

"Huvudingrediensen i nästan allt godis är socker. Högst sockerinnehåll har sockerkonfektyr som till 80 procent består av socker. i Storbritannien kallas godis för "sweets" oc h i USA säger man "candy", vilket härstammar från det persiska ordet "qand", som betyder just socker" (sid. 82).

Transfetter, gelatin, karmin, tartrazin och schellack (sid. 84 ff).

"För att godis ska få rätt konsistens, färg och smak behövs färgämnen, härdade fetter och gelatin som är gjort av slakteriavfall eller svinsvål som det kallas när det har renats, kokats och blekts. Fett är en viktig smakbärare för godis men det fungerar inte att använda vilket fett som helst på grund av kostnads- och hållbarhetsaspekterna. Godis tillverkarna använder därför härdade fetter eller transfetter som de också kallas. Främst gäller det olika chokladsorter men härdat fett finns även i godis som är gjort av sammanpressat pulver som Pez-tabletterna, till exempel. Andra exempel på godis som innehåller härdade fetter är nougatägg, Chokladägg, Gökägg, Dragéägg, Kexchoklad, Fudge, Dumlekola, Cocoprickar, Rollo-kola och Mars. Listan kan göras mycket lång. Ungefär hälften av det transfett vi får i oss per dag kommer från industriellt transfetter och hälften är transfett från mejeriprodukter och kött" (s.84)

 

 

"Gelatin som också anges förekommer med tillsatsbeteckningen E441 förekommer oftast i gelégodis. Kemsikt består gelatin av ca 90 procent protein och ungefär 10 procent vatten. Gelatinet utvinns av kolagen som kommer från slaktrester. /…/ Däremot innehåller gelatin allergener vilket kan ge besvär för allergiker och astmatiker" (sid. 85-86).

"För att få godiset att ser aptitligt, färgglatt och lockande ut behövs färgämnen. Det vanligast förekommande färgämnet är Karmin (E120), som görs av torkade rester från Kochenill-lusen (Dactylopius coccus cacti). Eftersom Karmin utvinns från en lus räknas det som ett naturligt färgämne vilket innebär att det ofta förekommer i naturgodis. Trots dess naturliga ursprung kan färgämnet, enligt flera studier, ge biverkningar i form av hyperaktivitet, depression, vredesutbrott, sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter, vilket är samma symptom som ADHD. Som följd av dessa biverkningar tillåter inte USA mosade löss som färgämne i livsmedel. Däremot är det tillåtet att använda extraktet karminrött. Men bara om det testats noga för koli- och salmonellabakterier. När det gäller godis finns det inga sådana begränsningar för E120, varken i USA eller inom EU" (sid. 86).

 

 

"Ett annat väldigt vanligt förekommande färgämne i godis är Tartrazin eller azofärgen E102, som är ett syntetiskt framställt ämne som används för gula kulörer. Tartrazin är förbjudet att använda i Sverige, förutom i godis. Färgämnet finns i flertalet chokladsorter och i wasabiärtor. Kända biverkningar är allergiska reaktioner med hudutslag och svullnader. För att få sockerkonfektyren att bli skinande blankt används ofta ett ytbehandlingsmedel som heter Schellack. Det är en fettsyra som framställs av restprodukter från den indiska lacksköldlusen. Men till skillnad från lusbaserade ämnet Karmin finns det ännu inga kända studier som visar att Schellack skulle vara hälsofarligt. Och hur slakteriavfall och härdade fetter verkar i kroppen finns det fortfarande ingen forskning på" (sid. 86-87).

"Nästan allt godis innehåller tillsatser av färgämnen. Det gäller såväl choklad- som sockerkonfektyr. Men även livsmedel. En del av dessa är naturliga, men många är också syntetiska. Många anses också vara skadliga, framförallt de så kallade azofärgerna. Azofärgämnena är av tradition vanliga som livsmedelstillsatser. Det används även för att färga textilier, något som är förbjudet inom EU eftersom kopplingen till cancer inte är helt utredd. /…/ Dessutom har det varit känt sedan länge att de misstänks orsaka utslag, rödblommighet och klåda hos personer med allergier. /…/ Anledningen till att azofärgerna fortfarande tillverkas och används är enligt Åsa Westlund* mycket enkel: det är billigt för industrin att producera azofärgat godis. ”Men det är farligt för barnen. Man kan färga godis på annat sätt”. Undersökningar har också gjorts på området. I slutet av 2007 publicerades en brittisk forskningsrapport, ”Southamptonstudien”. I den studerades sex azofärgämnen, eftersom man misstänkte att dessa gjorde barnen hyperaktiva. Studien, som utfördes vid universitetet vid Southampton, bekräftade att så var fallet. Ändå uttalar European Food Safety Authority (EFSA, Europiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) att studien inte föranledde dem att ändra listan över godkända livsmedelstillsatser. Det svenska Livsmedelsverket valde att stödja EFSA-beslutet (sid. 87-88).

"Totalt tillåts tio azofäreger inom EU. Sju av dessa får ”i regel” användas till i princip alla livsmedel det är tillåtet att färga. Det innebär att de kan användas i drycker, konfektyr, sylt och godis. Däremot är de inte tillåtna i baslivsmedel som mjölk, ägg, mjöl, ris med flera. Bevisligen skadliga färger får alltså inte användas i våra baslivsmedel Däremot är det fritt fram att använda dem i i läskedrycker och godis, det vill säga livsmedel som främst vänder sig till barn. Åsa Westlund tycker att det är en mycket märklig hållning. Också med tanke på att just dessa färgmedel anses vara extra skadliga för barn. Southamptonstudiens resultat om sambandet mellan azofärger och hyperaktivitet hos barn nämns inte överhuvudtaget på Livsmedelsverkets webbplats. Åsa Westlund tror dock att det finns fler syntetiska färger som skulle lunna beslås med det här sambandet, inte bara de sex som undersöktes av universitetet i Southampton. ”Jag är bekymrad över att det inte görs flera studier på området”, säger hon och hoppas att forskningsanslagen kan öka framöver. Åsa Westlund tror också att ökad medvetenhet och påtryckningar från konsumenter och olika konsumentorganisationer kan ge frågan en skjuts i rätt riktning" (sid. 89)

Så här skriver Livsmedelsverket om azofärgerna; http://www.slv.se/sv/Fragor--svar/Fragor-och-svar/Allergi/Vilka-ar-halsoriskerna-med-azofargamnen/

"En del menar att de bara följer Livsmedelsverkets rekommendationer och utöver det inte hade något ytterliggare ansvar. Men när den här boken skrevs sommaren 2009 så har flertalet branschföreträdare sagt sig vilja bidra till att de skadliga färgämnena försvinner. Coop har fastat ut produkterna helt och hållet. Ica säger sig vara på god väg. Marknadsledaren bland plockgodis, Karamellkungen säger sig ha plockat bort produkterna som innehåller de omtalade färgämnena. Men eftersom ämnena fortfarande är tillåtna i EU så finns de fortfarande i butiker som säljer importerat godis med de omdiskuterade färgämnena. Men det finns också naturliga färger som kan ge allergiska reaktioner. Ett exempel, som tidigare nämnts, är det röda färgämnet Karmin E120. karminrött finns bland annat i Zoo tablettaskar och Gott och Blandat som tillverkas av Leaf" (sid. 90).

 

 

"Fler länder, bland annat Storbritannien och Danmark, har bestämt sig för att strunta i EU och ta bort azofärgerna på egen hand. Detta just med motiveringen att överkänslighet är vanligare hos barn än hos vuxna. Att azofärgerna sedan finns i drygt 120 stycken barnmediciner på den svenska marknaden och i så kallade barntatueringar bör också nämnas, med det är en annan historia. Även inom EU-parlamentet finns en opinion för avskaffande. Nyligen röstade parlamentets miljöutskott för att dessa färgämnen skall förbjudas när EU väl beslutar sig för att införa lagstiftning för livsmedelstillsatser" (sid. 90).

"Naturligt godis" - inte så naturligt (sid. 113).

"Enligt Leaf innehåller deras Truly-godis 30 procent mindre socker. Produkten beskrivs som helt fri från kostgjorda färgämnen och sötningsmedel. Istället används naturliga färgämnen som gurkmeja, paprika och rödbetor. Lanseringen får ganska stort medieutrymme och kort därefter lanserar även konkurrenten Cloetta sin naturliga produkt Tutti Frutti Neutrals. Likheterna är slående. Branschpress pratar om en av de största kampanjerna någonsin. Och Cloetta vänder sig till samma målgrupp; unga kvinnor med smak för det naturliga. Synd bara att godiset är allt annat är naturligt. Tidningen Göteborgs-Posten undersöker, kort därefter lanseringen, det nya godiset och kan snabbt konstatera att Truly från Leaf, som saluförs med ”30 procent mindre socker”, ger 340 kalorier per 100 gram godis. Vilket är på samma nivå som Ahlgrens bilar eller Basset´s vingummin. Den sänkta sockerhalten kompenserar Leaf med att tillsätta den billiga glukossirapen. Glukossirap är långt ifrån något naturligt ämne, än mindre nyttigt. Tvärtom innehåller det ett högre GI än socker och anses enligt flera studie öka risken för diabetes typ 2, fetma och hjärtinfakt. Truly från Leaf innehåller även modifierad stärkelse (E1400-1442) som anses försvaga vårt immunförsvar" (sid. 114).

 

Bildkälla; www.godisbiten.se

Malaco skriver på sin hemsida "Lördag hela veckan!" och det sorgliga är att det mer eller mindre är en slogan som blivit sann. (http://www.malaco.se/). Deras senaste reklamfilm som nu rullar på tv kan nog många känna igen sig i, godissuget som är svår att motstå, behovet av att behöva gömma det samt roten till många konflikter mellan barn och vuxna.

 

Jag önskar er alla en fin PÅSK med njutning som gör både gott för själen och hälsan!

Mitt råd är att dra ner på godiset och låta andra smaker få komma fram samt njuta av ledighet.